Swedeheart ❤

De senaste två veckorna har det varit fart och fläkt på. Min syster har hälsat på från Spanien, jag har jobbat som vanligt, jag har skrivit en hel del på lite olika saker, jag har läst, jag har röstat i EU-valet osv.

 

Det här med EU-valet, vi kan väl snacka lite om det. Jag är väldigt öppen med mina åsikter och det har jag alltid varit. Det känns lite som att om man inte kan vara öppen med vad man står för så har man förmodligen något att skämmas för - det är så jag tycker men alla tänker ju såklart olika. Jag röstade i alla fall på Miljöpartiet. Jag har alltid sympatiserat med vänsterblocket och då jag tidigare röstat i två kyrkoval så har jag röstat på Socialdemokraterna. I detta val valde jag MP bland annat p.g.a. den uppenbara orsaken - deras fokus på miljöpolitiken. Något jag verkligen tycker EU måste step up a notch. Förutom detta så tycker jag även att MP har en väldigt bra politik när det kommer till mer sociala frågor också vilket är något jag värderar högt. Om det blir MP till riksdagsvalet återstår dock att se.

 

Ang. resultatet har jag blandade känslor, likt de flesta. Först så är jag otroligt glad över att de rödgröna fick majoriteten av mandaten samt att F! lyckades få ett mandat! Att MP även blev partiet med näst flest röster var såklart jätteroligt. Det som är mindre roligt är ganska uppenbart - SD:s framgång. Att ca. en person på tio utav ca.50% av alla röstberättigade människor i Sverige röstade för främlingsfientlighet, rasism och hat är väldigt, väldigt sorgligt. Att när man även kollar på de andra EU ländernas resultat och märker ännu tydligare att det går en stark rasistisk och nazistisk våg i hela Europa gör inte saken det minsta bättre. Jag är så chockad att detta kan hända i Europa när vi har det förflutna som vi har. Men på ett sätt är jag inte alls chockad då jag för varje dag som går inser mer och mer hur idiotiska människor i denna värld är.

Även om jag själv diskuterar SD (något som vi alla måste göra, en öppen diskussion är så otroligt viktigt) jag vid tillfällen kanske tar diskussionen lite för långt så måste jag ändå säga att jag är så otroligt trött på denna ständgia SD-hets. Självklart förstår jag varför folk är så upprörda, jag är också upprörd, men många tar det alldeles för långt. Ja, jag hatar att behöva möta Jimmie Åkessons ansikte och rasistiska påståenden i tunnelbanorna varje dag när jag ska till och från jobbet men när jag ser hur annonserna är nerrivna eller nerstänkta med färg så blir jag frustrerad. Min frustration kommer absolut inte från motståndet, det är något jag applåderar, utan frustrationen kommer från på vilket sätt motståndet görs. För det första, ju mer folk förstör för SD desto fler röster vinner dem. SD lever nämligen på sin martyr roll. Ju mer man försöker förstöra - desto mer står SD upp för "demokratin". Ju mer man kallar dem rasister - desto mer påstår dem att dem är det ända partiet som vågar ta debatt om svåra ämnen. För det andra, när denna förstör-för-SD-hets börjar sprids den som en löpeld och snart är allas instagram och facebook fyllda med "jag använde SD-flyers som toapapper" och vad händer då? Jo, alla blir så stört trött på det. Man ser, hör och läser om SD absolut överallt och tillslut blir det för mycket - man orkar inte mer. Det som började som något bra - ett motstånd mot SD - blir till något folk tycker är jobbigt och det är det sista man vill ska hända. Dessutom tar SD all plats i media - både i nyhetsmedia och socialmedia - och väldigt lite utrymme lämnas till de resterande partierna. Jag tror att man inte ska fokusera för mycket på saker man ogillar utan istället försöka lägga mer tid på det man faktiskt tycker om. På så sätt kan man föra idéer och åsikter från sitt egna parti framåt - istället för SD:s.