SVT Debatt
Tittade på kvällens SVT Debatt. Alltid lika intressant, inte alltid lika skrattframkallande.
Först hade vi ju Jimmie Åkerssons debatt med en gammal lärare från Åkerssons skola, Per Nilsson. Jag har alltid tyckt att Åkersson är en av Sveriges främsta idioter, tyvärr håller en stor del av Sveriges befolkning inte med mig. Ignorans är farligt men vad som är ännu värre är folk som har en klar bild av verkligheten men ändå väljer att döma och diskriminera folk. Otroligt sorgligt. Sverigedemokraterna och deras framgång är Sveriges största skam om du frågar mig. Under debatten satt jag och min syster och skrattade och frågade hur detta ens kunde vara förtjänt en debatt. Min syster sa att det kändes som att man tittade på en parodi och visst håller jag med.
Sedan följde en debatt om Stockholms kulturpolitik. Jag kan inte påstå att jag är insatt i ämnet men ändå är det ett ämne som berör mig då kultur är något som ligger mig varmt om hjärtat. SVT beskriver debatten på följande sett: "Den nya ansökningsproceduren för att söka kulturstöd i Stockholm har retat upp kulturetablissemanget. En av de som rasar är Martina Montelius, som bland annat tycker att politiker och tjänstemän har fått för mycket makt över kulturen". Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt var på plats och förklarade att det nya systemet för beslut om hur kulturstöd ska fördelas i Stockholm är menat att vara transparant och ge fler möjligheter till fler människor. Jag kan inte annat än hålla med. Bara för att man har fått kulturstöd i x antal år innan bör man inte vara garanterad stöd för kommande projekt. Martina Montelius påstår att självklart kan skicklighet inom kulturhantverk mer eller mindre vara garanterat om det är något man har arbetat med under många år. Jag håller inte alls med. Kultur är något som hela tiden utvecklas och det kommer ständigt nya talanger med nytänkande som vill bryta sig in i industrin. Tidigare har man inte behövt oroa sig för att ständigt kunna sysselsätta sig inom kultur om man var född in i kultureliten, något som jag har stört mig något så otroligt på. Teater är t.ex. en väldigt hård industri att ta sig in i och ofta är det samma vanliga kretsar som får statligt stöd till att producera föreställningar. Det är inte rätt. Jag tycker det är självklart att man ska vara tvungen att berätta i förväg vad man tänker göra med kulturstödet för att man ska få det. Inte skulle jag förvänta mig att få ett stipendium utan att i förväg förklara vad jag tänkt använda pengarna till.
Den sista debatten handlade om unga killars syn på sexköp. En debatt som borde lägga fokus på de normer som gör att unga killar objektifierar kvinnor och tänker och beter sig på ett så kränkande sett, som Cimon Lundgren förklarade. Istället väljer Per-Robin Gustafsson att skämta bort ett seriöst ämne med att ta upp sin personliga erfarenhet med att sälja sex i Norge efter tre veckors festande. Vad Gustafsson inte verkar ha förstått var att debatten inte handlade om ifall sexköp är acceptabelt utan om unga killars syn på frågan. "Har det blivit okej att vara torsk?" som SVT uttrycker det. Vad Gustafsson gjorde i SVT debatt har jag inte den blekaste aning om. Jag vet inte vad som kan ha kvalificerat honom till att bli sexindustrins talesman.